Klippet illustrerar kontrasten mellan en liten och tyst traditionell trädgård i sydöstra Kyoto och en intensiv transporthub i närheten. Omgivande stadsbuller kan förstärka känslan av ro förutsatt att det inte läcker in. Om städers ljudlandskap tillåts att variera kan olika funktioner förstärka varandra och variationen ökar också valmöjligheterna.
Ljud kan användas strategiskt för att artikulera kontrasterande övergångar, som i trädgårdsentréer. Genom att höja ljudnivån temporärt utanför entrén kan trädgården verka lugnare i jämförelse, här illustrerat med en video från Murin-an i östra Kyoto. Ljudet från vattenkanalen hörs utanför trädgården, men skärmas effektivt bort när besökaren leds in och sedan till höger längs muren. Detta bidrar till att skapa ett lugnt intryck av trädgården. Vattenljudet från diket hörs inte alla dagar eftersom flödet är beroende av regn.
Trädgården Shin’en utgör en del av området kring Heian Jingu Shrine och designen är tillskriven den välkända trädgårdsarkitekten Ogawa Jihei. Videon illustrerar hur stenar i ett naturlikt vattendrag har placerats i strategiska lägen för att förstärka ljudet. Tekniken är känd sedan åtminstone början på 1000-talet i Japan, där den finns beskriven i klassikern “The Tale of Genji”.
Buller från urbana omgivningar är problematiska för trädgårdar, men den negativa effekten kan minskas genom murar som skärmar av. Murar för inte (som bullerplank kan göra) tankarna till problem, utan blir en del av designen. Om avskärmningen kombineras med maskerande vattenljud, som här i Murin-an i östra Kyoto, blir effekten ännu bättre. En bilväg går just utanför trädgården, men tack vare murar+maskering märks det knappt när bilarna passerar.
I Entsū-ji tempel i nordöstra Kyoto finns det kanske mest kända exemplet på “shakkei”, lånat sceneri. Berget Hiei lånas in som en del av trädgården, mästerligt inramad med vegetation i flera lager. Shakkei sträcker ut trädgårdens upplevelserum. Effekten är inte enbart visuell utan även avlägsna ljud kan komma till att få större uppmärksamhet genom samspelet mellan sinnen.
En vårdag i Sanbō-in, Kyoto, 2018. En serie av tre vattenfall skapar en atmosfärisk närvaro till vänster i stereobilden. Till höger kan vi höra en trädgårdsarbetare som krattar löv. Ljudlandskapet innehåller även andra besökare som samtalar, samt sjungande fåglar och kväkande grodor. Några av naturljuden är “lånade” från intilliggande natur vilket då också sträcker ut trädgårdsrummet.
Trädgårdar och andra grönytor kan locka till sig djurliv. Det tydligaste exemplet är nog sångfåglarna som kommer under våren och försommaren. Även grodor och andra djur lockas av blågröna biotoper. Här en dokumentation av trädgrodor “Mori o kaeru” i den lilla vattenträdgården Nanzen-in i utkanten av Kyoto. Inspelningen är binaural, dvs. känslan av rum förstärks om hörlurar används.
Förvrängning av perspektiv förekommer bland annat inom film, arkitektur och fotografi. Genom att manipulera storleksförhållande, färg mm. mellan objekt kan man få det upplevda avståndet att öka. Vanligtvis diskuteras visuella aspekter, men det finns även möjlighet att arbeta med ljudande perspektiv. Här ett vattenfall i Ginkaku-ji inspelat från två olika vinklar för att illustrera hur topografin inverkar på ljudbilden. Avståndet till vattenfallet är motsvarande i båda positionerna, men genom att ljudnivån sänks och diskantfrekvenserna tonas ned i den ena situationen kan vattenfallet verka längre bort än det faktiskt är.
Kikaku är ett vattenfall med en höjd på ca 15m som byggdes upp specifikt för att lånas in som ett “shakkei” i Adachi Museum Garden. Hörbarheten är begränsad inne i trädgården pga (a) avståndet på 175m. (b) fallet är bara hälften så högt som det ser ut att vara (c) uppsamlingspoolen är omgärdad av kanter som skärmar av ljudet. Vattenfallets tysta närvaro i trädgården kan få det att verka längre bort än det faktiskt är, vilket gör det till ett intressant exempel på hur ljud kan användas för att förvränga perspektiv.
Det här videoklippet illustrerar ljudet av ett så kallat “näktergalsgolv”, uguisubari 鴬張り från två platser i Kyoto: slottet Nijo-jo och Tōfuku-ji tempel. Näktergalsgolvets karakteristiska melodiska gnissel är ett resultat av golvplankornas infästning, med nubbar som gnider i sina fästen. Det sjungande ljudet som uppstår när man går på golvet har liknats vid den japanska näktergalen, uguisu, vars ljud också finns med i klippet som referens. Enligt legenden fyllde näktergalsgolvet en funktion under feodaltiden genom att varna för annalkande inkräktare.
Överskottsvatten från tvättfatet, chozubachi, droppar ned i ett dolt hålrum under mark. I mötet med vattenytan där skapas ett ljud som resonerar och får en musikalisk ton. Suikinkutsun är en flera hundra år gammal tradition i Japan och återfinns ofta i zen-tempel. Det här videoklippet är från Enkō-ji i Kyoto.
För en samling av flera suikinkutsu från Kyoto, se: https://vimeo.com/album/5683754
Ett bamburör fästs på en axel och fylls med vatten tills jämvikten bryts och röret slår runt. Konstruktionen användes till en början av bönder för att hålla oönskade djur borta från skördarna. Denna shishi-odoshi är från Shisen-dō och det sägs att Jozan, som byggde trädgården, var först med att uppskatta shishi-odoshi som en del av trädgårdens estetik. Ljudet och karaktären hos shishi-odoshi kan variera mycket, lyssna på en annan shishi-odoshi här: https://vimeo.com/311374391
Silvertemplet Ginkaku-ji i Kyoto en tidig morgon i december 2018. Ett knappt hörbart droppande från ett “vattendrag” i miniatyr. Det subtila uttrycket implicerar en tyst omgivning. Försiktiga uttryck som detta är mycket vanliga i Japanska zenträdgårdar där de kan användas för att understödja meditation och stimulera ett “förhöjt lyssnande”. Lyssna även på Chishaku-in och Funda-in.