Dirigera stadens orkester

Movium-Bulletinen, nr 1-2 2010

Av: Gunnar Cerwén, Landskapsarkitekt

Ladda ned som pdf  

 

 

 

Ljud fördjupar upplevelsen av platsen

Tänk dig ljudlandskapet som en stor orkester där världens alla aktiviteter, människor och djur deltar. Varje stad och varje plats är sin egen ständigt pågående komposition som vi som invånare hela tiden är med och skapar. Bara genom att till exempel gå en promenad eller konversera med någon bidrar vi.

Stadens orkester är alltså en komplicerad och dynamisk helhet som varierar över såväl tid som rum. Samtliga ljud ingår och alla har sin specifika plats, funktion och betydelse i kompositionen. Men vad vill vi egentligen lyssna till, och hur kan vi dirigera orkestern för olika platser?

 

Uppfattar nyanser

Ljud är som små sagor eller berättelser. En humlas vibrerande vingar, fåglarna som lockar på varandra, vattnet i den lilla bäcken eller vinden i träden. Varje vibration, varje situation, skapar en unik kombination av ljudvågor som fyller ut och fördjupar vår upplevelse av omgivningen.

Vi kan uppfatta mycket små nyanser och sedan förknippa dessa med olika variationer i miljön runt omkring oss. Ett barrträd susar annorlunda än ett lövträd, och en hetsig vårbäck fylld med smältvatten porlar inte på samma sätt som under lugnare förhållanden. En grusad gång låter inte som en stenlagd motsvarighet. Ljuden förmedlar känsloladdad information som kan bidra till att bygga upp atmosfären och sätta tonen hos en plats.

Ljud har alltså alla möjligheter att vara en viktig tillgång vid planering. Ändå är det framförallt som ett problem vi kommer i kontakt med dem. Planering för ljud sker i regel när en viss decibelnivå överskrids – och då kvantitativt. Men ljud är mer än bara nivåer. Decibelnivån vid en havsstrand kan till exempel långt överskrida den centrala stadens brus. Trots detta lockar havets brus till rekreation medan stadens dito är avskräckande.

Schafer och ljudlandskapet

En av dem som betytt mest för att lyfta fram ljudens betydelse i utemiljön är den kanadensiska tonsättaren, forskaren och författaren Murray Schafer. Som en reaktion på samhällets tilltagande ljudmiljöproblematik och reducerade lyssnande visade han i sitt arbete, från 1960-talet och framåt, hur rik och varierad ljudmiljön faktiskt kan vara, samt hur viktig den är för hälsa och välbefinnande.

Tillsammans med sina medarbetare i The World Soundscape Project genomförde Schafer omfattande dokumentationer, undersökningar och intervjuer runt om i världen, bland annat i Sverige. Generellt kunde man då se att naturljud, som de från vatten, växter och djur, är mest uppskattade i hela världen. Särskilt fågelsång och en spinnande katt är populärt. Ljud skapade av andra människor är neutrala till något positiva, och tekniska ljud, som de från bilar och fabriker är negativa. Senare forskning har bekräftat resultaten.

Planera för ljudkvalitet

Ljudlandskapet handlar dock om mycket mer. Professor Björn Hellström är arkitekt och docent i urban ljuddesign vid Konstfack. Hellström framhåller att upplevelsen av ljud till stor del handlar om relevans, associationer och samspel mellan våra övriga sinnen. I staden bryts ofta det naturliga samspelet mellan sinnena, i och med att vi inte alltid ser det vi hör – och det vi faktiskt hör saknar många gånger relevans. Ett tydligt exempel är trafikljud, som egentligen ger oss livsviktig information på nära håll, då vi ska passera en gata, men som på avstånd totalt saknar relevans. Inte minst för att ljudet av bilar är så vanligt förekommande.

I planeringen av stadens fysiska miljö finns goda möjligheter att påverka vilka ljud som kommer att finnas, och var de kommer att finnas. Därigenom finns också möjligheten att skapa förutsättningar för en rik, varierad och relevant ljudmiljö som ger stöd för de aktiviteter som finns. Trafikljud kan begränsas genom exempelvis olika estetiskt tilltalande avskärmningar, materialval, strategisk planering eller sänkta hastigheter. Ett minskat brus i staden frigör viktigt utrymme för mer relevanta och positivt laddade ljud. Dessa kan i sin tur förstärkas, läggas till eller stimuleras för att stärka den specifika platsen.

Ljud från vatten, växter och vind är klassiska exempel på tillägg. Samtidigt som till exempel ljudet av en fontän ofta ses som en kvalitet i sig, maskerar den också oönskade trafikljud och bidrar på så sätt till att diversifiera dagens monotont brusande städer. Istället för avlägsen trafik skapas associationer till vattenelementet. Detsamma gäller för trädens sus och många andra ljud.

Hörselintryck påverkar

Även om vi inte lyssnar aktivt till ljudmiljön påverkas vi av den. Det vet alla som har upplevt effekten av en ihärdig bakgrundsfläkt, eller ett kylskåp som plötsligt tystnar. Trots lättnaden när ljudet försvann noterades det knappt när det var igång. Hörselintrycken prioriteras inte alltid i vårt medvetande, men påverkar ändå våra känslor och vårt välbefinnande och bidrar därför till att bygga upp atmosfärer och stämningar. Och vi kan inte stänga av ljuden – vi har inga öronlock.

Hörseln är ett av de första sinnena som utvecklas. Kanske är ljuden så viktiga att de känns självklara och att det är därför vi inte tänker på dem?

 

 

En grönare stad är en tystare stad

 

När stadens ljud är en orkester utgör stadsrummet konsertlokalen, och utformningen påverkar vilka ljud som kommer att finnas. Smala stråk av buskar, träd och annan vegetation har egentligen ingen eller mycket liten effekt som ljudhinder, men torv och organisk jord är idealiskt. Växtväggar skulle därför kunna fungera som en ersättning för den visuellt avskärmande funktion som täta buskage har på vissa platser och samtidigt verka för en ljudmiljö som är relevant för det aktuella rummet. Två EU-finansierade forskningsprojekt kring stadsakustik har nyligen inletts i Sverige, det ena knutet till Chalmers, det andra till Tyréns. Illustration: Gunnar Cerwén.

 

Ett absorberande material som det bör finnas mer utrymme för i staden är vanlig växtjord. Särskilt organisk och levande, lucker jord innehåller mycket porositet. De ljudmässiga vinsterna går alltså hand i hand med växternas krav på en bra jord och andra miljövinster. En grönare stad är också en tystare stad.

Ljud breder ut sig i rymden sfäriskt i samtliga riktningar och beter sig på ett sätt som i viss mån påminner om ljus. När ljudvågor träffar en yta sker absorption, transmission och/eller reflektion. Egenskaper hos ytan – dess material, struktur, form och tjocklek – avgör hur stor del, samt vilka delar av ljudet, som påverkas. Ett mjukt och poröst material som mineralull absorberar betydligt mer än till exempel sten, som istället reflekterar det mesta av ljudet.

Hårdgjorda ytor är praktiska i staden och ger en offentlig karaktär, men man får inte glömma bort att de reflekterar och därigenom också förstärker ljud. Detta gäller för lodräta element som murar och fasader, liksom för gator, torg och andra  vågräta ytor. Under vinterhalvåret, då stadens golv tillfälligt täcks av ljuddämpande snö, kan man uppleva hur tyst det blir när några av reflektionerna släcks ut. Bullerdämpande vägbeläggningar bygger på samma princip.

Bygga hinder

Ett klassiskt sätt att begränsa den naturliga utbredningen hos oönskade ljud, och på så sätt också spara plats i ett alltmer förtätat samhälle, är att bygga upp hinder av olika slag. Hinder förknippas kanske främst med bullervallar, plank och andra lösningar som används längs större vägar, men principen tillämpas också i staden, med komponenter som byggnaders fasader, breda murar, upphöjda planteringar och nedsänkta ytor. Sådana akustiska åtgärder kan integreras i planeringen och då innebära ett tillskott också för den visuella upplevelsen.

Grundtanken rent akustiskt är att bryta den direkta kontakten mellan den oönskade källan och upplevelsepunkten för att på så sätt minska ljudets inflytande.

Eftersom ljud har en bra förmåga att ta sig runt och ibland igenom hinder får man dock inte en fullständig utsläckning när detta görs, men en betydande minskning och särskilt stor effekt då hindret placeras så nära källan som möjligt. Allra helst ska hindret bestå delvis av ett absorberande material för att på så sätt undvika onödiga reflektioner.

I försök, där man placerat tillfälliga konstruktioner täckta av mineralull nära väg, har man sett en betydlig minskning av de totala ljudnivåerna. Mycket intressant i det här sammanhanget är torv och växtjord, som i form av gröna gabionbyggda väggar skulle kunna ge en liknande effekt.

 

“Can architecture be heard? Most people would probably say that as architecture does not produce sound, it cannot be heard. But neither does it radiate light and yet it can be seen. We see the light it reflects and thereby gain an impression of form and material. In the same way we hear the sounds it reflects and they, too, give us an impression of form and material. ” Steen Eiler Rasmussen

Kontemplativa stadsrum behöver inte nödvändigtvis vara väldigt tysta platser. Det kan istället handla om att de erbjuder en variation i en i övrigt monoton ljudmiljö, eller att våra associationer exempelvis styrs till olika naturliga element.

Där aktiviteter samlas och människor möts kommer det alltid att finnas mycket ljud. I ett alltmer förtätat samhälle kan man därför räkna med en ökad påfrestning på ljudmiljön där andelen irrelevant och oönskad information riskerar att blir större. Per Hedfors, landskapsarkitekt, doktor i ljudplanering och verksam vid SLU, menar att det är viktigt att skapa förutsättningar för auditiva refuger eller viloplatser i stadsplaneringen. Ljudmiljön innebär ett växande hälsoproblem, men punktinsatser har en stor betydelse. Foto: Gunnar Cerwén.

Naturen – en ständig inspirationskälla

I stadens orkester kan tillägg av ljud användas för att stärka en plats karaktär, atmosfär och känsla, skapa relevans, knyta an till olika historiska aspekter, väcka nyfikenhet och stimulera fantasin. Fokus kan också flyttas från mindre relevanta och önskade ljud genom maskering.

I trädgårdskonsten har man vetat att utnyttja olika ljudande element som en tillgång och kvalitet upplevelsemässigt. Vattenkonster av olika slag finner man spår av hos alla klassiska högstående kulturer – allt från enklare anläggningar för svalka i Egypten till fulländade mästerverk som de etthundra fontänernas terrass i renässansens Italien.

Trädgårdshistorien berättar också om mekaniskt drivna ljudskulpturer i artificiella träd och grottor, vindinstrument som eolsharpan, klingande klockor och mycket annat. Naturen har alltid fungerat som en inspirationskälla för ljuden som förekommit. Ibland användes den i sin rena form.

Livets vatten

Vatten är det kanske mest ursprungliga av alla ljud. Vi finner det i den porlande bäcken, forsen och vattenfallet. I regnet som droppar på växternas blad. I havets bränningar som bryts mot stranden.

Livet självt uppstod förmodligen en gång i tiden till ackompanjemang av vattenljud. Det är kanske därför det är så uppskattat – vi har alltid varit beroende av det.

I staden fungerar fontäner och andra installationer som en påminnelse och berättelse om naturens vattenrikedom. En stiliserad och kontrollerad form av natur med många sensoriska variationsmöjligheter för rätt arkitektoniskt uttryck.

I den starkt forsande och kraftfulla installationen ges en maktdemonstration som väcker förundran och respekt. Den återfinns ofta i anslutning till olika kungliga och nationella anläggningar, där man också finner den större skala som ett starkare ljud i staden ställer krav på.

Starka installationer kan maskera inte bara trafikljud utan alla andra ljud också.

Japansk tradition

Den japanska suikinkutsun gör inga anspråk på att producera det högsta ljudet, åtminstone inte i sin ursprungliga, subtila form. Suikinkutsun är en månghundraårig tradition i Japan och består av ett övertäckt och delvis vattenfyllt hålrum under mark. Ljudet skapas när vattendroppar faller och möter vattenytan längst ned. I det noggrant utformade hålrummet resonerar droppljudet, förstärks och ges en klingande och magiskt ekande men fortfarande subtil ton. Installationer har gjorts med större och mer kraftfulla varianter av samma grundidé, bland annat på Stortorget i Kalmar, som också fick Sienapriset 2004.

Suikinkutsun producerar ett ljud som påminner om musik, vilket i japansk anda skulle kunna ses som en hyllning till de mer eller mindre hårfina musikaliska egenskaper som vi också finner i naturen.

I vissa mindre vattendrag kan man till exempel uppleva dynamik, rytm och tonalitet i vattenbruset. Stenar kan ligga på ett sätt som tvingar fram virvlar och välljudande fall, eller skapar små hålrum och grottor, idealiska för resonanstoner. Det går till och med att höra melodier i vissa situationer.

Havets musikalitet

I harmoniskt långsam takt berättar havet om ursprunglighet och mystik, outforskade djup och avlägsna platser.

Det sägs att dess lugnande effekt bland annat beror på att tidsintervallet mellan två vågor sammanfaller med det för vår egen andningstakt i vila, vilket smittar av sig så att vi andas och känner oss lugnare. Havet kan spela toner också – i vattenorgeln i Zadar, Kroatien driver vågorna luften i specialkonstruerade orgelpipor till en havets eviga symfoni.

Redan för hundratals år sedan använde man olika mekaniska lösningar och kontrollerade system för hålrum och vattendistribution, för att tillåta fontäner och vattenspel att låta som till exempel sjungande fåglar, mystiska väsen eller rytande lejon. Idag har den tekniska utvecklingen hunnit ikapp de gamla mästarnas konst, och det är alltså betydligt enklare att bjuda på olika effekter och ett stycke stiliserad, musikalisk natur.

Effekten som olika takter, rytmer, toner och harmonier har på oss bör ges mer uppmärksamhet och utrymme i vatteninstallationer. Alldeles för många av landets fontäner hanteras godtyckligt och många ger till och med ett ljud som är påträngande och musikaliskt sett dissonant.

 

Värna om de svaga ljuden

I staden samsas väldigt många ljud på en relativt liten yta och alla kräver ett visst utrymme. Svagare ljud kan få svårt att hävda sig i konkurrensen och deras kvaliteter riskerar att gå förlorade.

Våra egna ljud, till exempel de som skapas när vi går, ger oss en viktig förankring i platsen och bekräftar våra rörelser och interaktion med omgivningen. Responsen innebär en slags direktkontakt eller kommunikation med platsen och vi kan, medvetet eller omedvetet, få en ökad förståelse för till exempel material vi går på genom att känna strukturen och lyssna till ljuden som skapas. Grus som knastrar i en park för med sig andra innebörder och associationer än exempelvis kullerstenar i en gränd.

Stimulera platser

Genom att skärma av för omkringliggande, oönskade ljud friläggs viktigt utrymme för subtila uttryck, men det går också att stimulera utvalda platser och ljud med till exempel murar och andra reflekterande element.

Människan har använt sig av liknande effekter sedan urminnes tider. Många kyrkor har till exempel en tydligt markerad yttre entré i form av en stigport. Man brukar säga att porten symboliserar en transaktion mellan det världsliga och andliga och i regel finner man den också i anslutning till kyrkogårdens mur. I stigporten förstärks knastrande grus och andra ljud kraftigt genom väggarnas reflektioner och rummets resonanstoner och på det sättet får passagen en slags magisk karaktär. Den högre ljudnivån ger också en kontrastverkan så att man efter passagen upplever den andliga världen på andra sidan som relativt tyst.

I staden återfinner man tydliga reflektioner i exempelvis gångtunnlar, gränder, passager och tunnelbanor. Sådana ytor tenderar att kunna stimulera en aktiv utforskning i form av till exempel utrop, sång och andra ljud.

Extra stark effekt

Liknande effekter kan man uppnå längs gångstråk och mer öppna platser med till exempel murar, fasader, eller varför inte parabolformade ytor för en extra stark effekt? Reflektioner kan stimulera interaktivitet och konversation på exempelvis mötesplatser, och förstärka andra önskade ljud, som vatteninstallationer.

En aktiv planering för reflekterande ytor i staden för med sig många kreativa möjligheter. Inte minst eftersom alla material också har en karakteristisk färg eller ton i sin reflektion. En parallell kan dras till ljusets olika färger, eftersom det i båda fallen handlar om att vissa frekvenser reflekteras bättre än andra. Trä anses ha en varm och behaglig ton, medan till exempel sten ofta upplevs som kall. Karaktären hos rum- och materialklang är nära förknippad med platsers atmosfär.

Hur låter Eiffeltornet?

A House for Edwin Denby (2000) av Robert Wilson. Ett oväntat men uppskattat inslag i den skånska bokskogen. Ur träden strömmar stämningsfull orgelmusik, och i det lilla missionshuset som saknar dörr hör man en man som om och om reciterar en skriven text med vädjande ton. Boken ligger uppslagen på ett bord i det upplysta, men för övrigt helt tomma huset. Plötsligt hör man en fågel lyfta ur trädkronorna. Permanent installation vid Wanås utställningar. Foto: Gunnart Cerwén.

 

Har du någonsin undrat hur Eiffeltornet låter? Eller passerat genom en tät, virtuell vägg av mystiska ljud? Hur låter en myra, eller en fisk och hur fungerar en trafikorgel?

Ljudkonst är ett samlingsnamn för en rad konstyttringar där fokus ligger huvudsakligen på ljud och lyssnande, exempelvis elektroakustik, noise, musiqué concrète och soundscape.

Rötter i tidigt 1900-tal

Som konsthistorisk rörelse har den sina rötter i tidigt 1900-tal, då inspelningsteknik och återgivning av ljud började utvecklas. Men egentligen kan man säga att ljudkonst förekommit betydligt tidigare än så i olika akustiska former, performance och inte minst i vissa trädgårdshistoriska anläggningar.

Det är dock först med inspelningstekniken man fått en plattform för dokumentation av företeelsen, och för den delen också nya möjligheter att utveckla och framföra den.

Gränserna har suddats ut för vad man kan åstadkomma med ljud. Datatekniken har inneburit att det går att bygga upp virtuella rumsklanger, akustiska världar och ljudlandskap digitalt. Likaså finns utrustning, erfarenheter och lösningar för att presentera konst under en längre tid utomhus.Ljudinstallationer utgör alltså en relativt ny och spännande komponent i staden. Med högtalarljud finns möjligheter att skapa variation i den många gånger monotona ljudmiljön och lyfta fram olika element och ljudskulpturer. Installationer kan också användas för att maskera trafikljud på liknande sätt som fontäner och susande träd gör.

Ljudkonsten skiljer sig från bildkonsten i det att rummet och platsen där den presenteras har avgörande betydelse. Ljud sprider sig, påverkar och interagerar med omgivningen på ett helt annat sätt än exempelvis en tavla i ett galleri, och därför är ofta platsen för ett ljudkonstverk lika viktig som själva ljudet.

Inom den platsspecifika ljudkonsten uppmärksammar man detta och låter ljudet knyta an till olika historiska, känslomässiga eller akustiska egenskaper hos den specifika platsen, som inte sällan utgörs av olika urbana rum och platser. Installationen syftar då till att ge en annan syn på platsen, att dess arkitektur eller rumslighetskänsla lyfts fram, eller att andra aspekter hos den uppmärksammas. I detta avseende är också den platsspecifika ljudkonsten besläktad med arkitektur och stadsplanering, eftersom upplevelsen av det urbana rummet ligger i fokus och förändras med ingreppet. När platsen görs till en del av verket blir också verket en del av platsen.

Akustisk design

Som en parallell till platsspecifik ljudkonst arbetar även en del arkitekter och stadsplanerare med högtalartillägg av ljud, som då benämns akustisk design eller ljudarkitektur. Här fokuserar man på ljud som understödjer och stärker platsens funktion, syfte och arkitektoniska uttryck. Med subtila och knappt märkbara installationer ljudsätter man en plats på ett liknande sätt som man normalt ljussätter den. Detta kan innebära att man lyfter akustiken, förstärker eller fördjupar platsens karaktär och atmosfär, eller att man skapar lämpliga associationer för att öka förståelsen för var man kan finna olika funktioner. Ljud kombineras ofta med ljus, vilket skapar förutsättningar för ett samspel mellan sinnena och förankring av ljudet.

Gemensamt för ljud från högtalare är att den visuella kontakten mellan betraktaren och den ursprungliga eller egentliga ljudkällan saknas. Om till exempel ljudet av porlande vatten spelas upp kan vi inte se vattnet. Det är därför inte säkert att ett ljud som i sin naturliga situation upplevs positivt också gör det när det kommer från en högtalare. För att fungera harmoniskt måste det i regel knytas till någon form av visuell funktion eller på annat sätt ges relevans i platsen. Det kan också vara så att ljudet saknar uppenbar fysisk motsvarighet och därför inte ställer samma krav på det.

Undersökningar kring hur vi reagerar på och förhåller oss till urbana ljudinstallationer saknas i dagsläget, men ett större forskningsprojekt – akustiska designartefakter, under ledning av professor Björn Hellström, pågår vid Mariatorget i Stockholm.

På den trafikutsatta platsen skapar man installationer av ljud och ljus och gör även omfattande intervjuer kring attityder hos besökare, före och efter ingreppet.

Högtalare och rummet

Tidigare erfarenheter pekar på att det finns en övervägande nyfikenhet – särskilt i inledningsfasen – av urbana installationer men att denna inställning, beroende på utformning, snabbt kan vändas till någonting negativt.

För att en installation ska lyckas även på sikt är det viktigt att den förankras och knyter an till den specifika platsen i någon mån. Det är också en stor fördel om den är dynamisk och förändras över tid, liksom att ljudet begränsas till vissa ytor, för att på så sätt erbjuda en valmöjlighet.

Hur högtalare placeras i och förhåller sig till platsen har stor betydelse. Placeringen kan till exempel följa avgränsningen hos ett fysiskt rum och på så sätt samverka med och förstärka detta uttryck – ett rum av ljud. I Scaniaparken, Västra hamnen i Malmö, finner man en omtyckt, hästskoliknande gräsformation som brukar kallas ljudkullen.

Rummet, som öppnar sig mot havet, markeras med högtalare som integrerats och konstruerats så att de följer formen. I ljudkullen spelas musik, det hålls konserter och platsspecifika ljudinstallationer presenteras. Allting ackompanjeras av havets brus och andra omkringliggande ljud och högtalarnas unika placering ger alla tillförda ljud en ordentlig förankring i rummet och platsen.

Integreras i platsen

Risken för sabotage innebär att man utomhus alltid måste bygga in högtalare i olika konstruktioner, som burar, brunnar eller betonglådor. Utformningen och placeringen av dessa kan integreras i platsen och kommunicera med, eller vara delaktig i, arkitekturen på olika sätt, vilket ger en direkt anknytning och omedelbar relevans på liknande sätt som hos ljudkullen.

På Solbjerg plads i Köpenhamn har man använt brunnar för att skapa en förankring av ljudet i platsen. I brunnarna, som också utgör en viktig del av den visuella utformningen, har man alltså monterat högtalare som man låter spela upp olika former av naturljud, vilka i sin tur fungerar som en kontrast till det annars relativt avskalade uttrycket hos platsen.

I ljudskulpturen placeras högtalaren (eller akustiska ljudkällor) i eller i anslutning till någon form av konstnärligt utformad behållare, staty eller skulptur. Ljudskulpturen talar till flera sinnen och påminner därigenom också om fontänen. Skulpturen, som kan vara till exempel ett artificiellt träd eller någon fantasifull betong- eller glasfiberformation, kan vara ett intressant alternativ till konventionella utsmyckningar eftersom man får en variation också i ljudmiljön.

Nya världar öppnas

Högtalarinstallationer kan användas för att berätta en spännande historia om aktiviteter vi inte ser, hör eller tänker på vanligtvis. Hur låter det till exempel under vattnet i hamnbassängen, eller i barken hos stadsparkens gamla ek? Vad händer i jordens humus?

Tekniken har öppnat dörrar till helt nya världar av ljud som vi aldrig tidigare under historien haft en chans att lyssna till. I anslutning till utkikspunkter och sevärdheter av olika slag finner man ofta den klassiska myntmatade kikaren att betrakta omgivningen med. Tekniken finns nu för att erbjuda liknande möjligheter också för ljud.

I Göteborgs botaniska trädgård och Botanic sounds under 2009, kunde man avnjuta ljud från myror, larver och andra småkryp i Jana Winderens Colonizers of the undergrowth

Alla ljud gör anspråk på ett visst utrymme. En aspekt av ljudinstallationen är den privatisering av det urbana rummet som särskilt konstinstallationen ofta innebär. Därför är det viktigt att fråga sig vilken roll brukaren kan ges.

Om installationen kan styras på något sätt vid den aktuella platsen flyttas makten till individen, vilket ger ljudet relevans. Interaktivitet kan innebära en så enkel sak som möjligheten att stänga av och sätta på ljudet, eller förändra dess uttryck på olika sätt. I lekplatser med temat ljud är interaktivitet central. När konceptet överförs till staden får man ofta ett uppskattat inslag. Såväl vuxna som barn har mycket att upptäcka i ljudens värld.

Ljud från en motorväg

En annan form av interaktivitet sker när man låter egenskaper hos platsen styra ljudet. I Harmonic bridge av Sam Auinger och Bruce Odland används ljud från en motorväg som får passera genom en orgelpipa innan det spelas upp. Samtidigt som bilarnas ljud får en harmonisk klang på det sättet blir också passagen en intressant och positiv tillgång för platsen: den får en helt ny innebörd.

I andra installationer har man använt exempelvis tidvatten för att styra och förändra uttrycket i en installation. En föränderlig installation har goda möjligheter att vara en tillgång under lång tid.

Sinnenas stad

Människan mår bra av att upptäcka saker. Vår medfödda nyfikenhet är ett resultat av evolutionens gång – att stimulera och träna hjärnan låg till grund för dess utveckling och för vår ekologiska nisch i naturen.

Undersökningar vid bland annat Alnarps Rehabiliteringsträdgårdar har bekräftat att vi i dagens moderna samhälle fortfarande mår bäst då vi får en lagom mängd stimulans och nya intryck.

Även om synen dominerar som viktigast sker upplevelsen av omgivningen genom ett samspel mellan alla våra sinnen. Idag menar forskarna att vi har tolv eller ännu fler sinnen som interagerar och tillsammans bildar en enhet. En fontän till exempel kommunicerar till oss, förutom genom visuella intryck också med ökad luftfuktighet, ljud och en sänkt temperatur. Varseblivning är en helhetsupplevelse och genom att förändra det vi hör kan alltså det vi ser också förändras.

Om man jämför den moderna staden med naturen, där människan först hade sin hemvist, saknas idag stimulans för flera sinnen. Avgaser hindrar oss att känna lukter och buller blockerar hörseln.

Vi känner sällan material och textur och på plana ytor behövs ingen balans. Allt detta innebär ett stressmoment eftersom den naturliga jämvikten och interaktionen mellan sinnena störs.

I framtidens stad bör det finnas utrymme för alla våra sinnen.

Var är syrsorna någonstans? Högtalarbrunnarna på Solbjerg plads i stadsdelen Frederiksberg, Köpenhamn spelar upp naturljud som varierar över tid efter olika teman. SLA Landskap. (Stig L. Andersson, Hanne Bruun Møller, Stine Poulsen, Lars Nybye Sørensen). Foto/illustration:: Gunnar Cerwén.